På långa ben mitt i stormen en vålnad vandrar
Kläderna sönderslitna från ännu en fest högt över molnen
Regnet öser ner och stormen lyckas passera utan ett ord
Jag betraktar, igenom ett trasigt fönster
asfalten skriker "att inte vara är större än att någonsin varit"
Jag andas in sorgen som asfalten bär
sorgen sviker mina sinnen och glitter regnar ner över vålnaden
Som en dörr i från ovan skänker dig tröst
fast du fortfarande önskar att du aldrig mer kommer bli född
att skapa nya hinder är vägen till din himmel
Du är för ung för att dö gammal
jag är för gammal för att dö ung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar