När det når punkten att det får bära eller brista
Då faller jag mellan allt som tidigare varit osynligt
Inser mina egna brister
Inser era brister
Helheten får en skönhet
Det får bära eller brista

Att en gång varit förlorad
Du vet, den där gången du satt där
Insåg att nu är det din sista kula i revolvern
Du har inga val
Du vet vad som väntar dig
Patronen väntar på ditt väsen
Du laddar och trycker av
Det får bära eller brista

Du lämnar gulna fotografier efter dig
Du vandrar i dagar utan vatten
Det finns ingen återvändo
Det får bära eller brista

Jag går emot dig på grus gången
Du släpper dina spöken i valgravarna
Du ler mot mig, jag skrattar
Jag säger "ju vackrare du är, desto fulare blir världen"
Du säger att du ibland är så rädd för att dö att du glömmer bort att leva
Jag säger att jag i bland är så rädd för att leva att jag glömmer bort att jag ska dö
Vi låser in oss i paradisets fängelse och kastar bort nyckeln
Det får bära eller brista

Jag saknar inte dig, och det har lättat mig
Jag ångrar inte dig, det har räddat mig
Jag spökar inte för dig, det har hjälp dig
Jag har lärt mig av dig, det har krossat mig
Jag känner något för livet
det får bära eller brista

Du har funnit livet, det har skapat dig
Du har älskat henne, det har klonat dig
Du har försvunnit i henne, det har skapat miljökatastrofer
Du känner något för ankaren i min krona gjord av malm
det får bära eller brista

I går kommer det aldrig mer heta
I dag kommer det aldrig mer vara
I morgon kommer aldrig komma
Det får bära eller brista